'Stamos em pleno mar... Doudo no espaço
Brinca o luar — dourada borboleta;
E as vagas após ele correm... cansam
Como turba de infantes inquieta.
Sanderlei Silveira - 2024-01-09T15:34-03:00 - BR ∞ L
'Stamos em pleno mar... Doudo no espaço
Brinca o luar — dourada borboleta;
E as vagas após ele correm... cansam
Como turba de infantes inquieta.
'Stamos em pleno mar... Do firmamento
Os astros saltam como espumas de ouro...
O mar em troca acende as ardentias,
— Constelações do líquido tesouro...
'Stamos em pleno mar... Dois infinitos
Ali se estreitam num abraço insano,
Azuis, dourados, plácidos, sublimes...
Qual dos dous é o céu? qual o oceano?...
'Stamos em pleno mar. . . Abrindo as velas
Ao quente arfar das virações marinhas,
Veleiro brigue corre à flor dos mares,
Como roçam na vaga as andorinhas...
Donde vem? onde vai? Das naus errantes
Quem sabe o rumo se é tão grande o espaço?
Neste saara os corcéis o pó levantam,
Galopam, voam, mas não deixam traço.
Bem feliz quem ali pode nest'hora
Sentir deste painel a majestade!
Embaixo — o mar em cima — o firmamento...
E no mar e no céu — a imensidade!
Oh! que doce harmonia traz-me a brisa!
Que música suave ao longe soa!
Meu Deus! como é sublime um canto ardente
Pelas vagas sem fim boiando à toa!
Homens do mar! ó rudes marinheiros,
Tostados pelo sol dos quatro mundos!
Crianças que a procela acalentara
No berço destes pélagos profundos!
Esperai! esperai! deixai que eu beba
Esta selvagem, livre poesia
Orquestra — é o mar, que ruge pela proa,
E o vento, que nas cordas assobia...
Por que foges assim, barco ligeiro?
Por que foges do pávido poeta?
Oh! quem me dera acompanhar-te a esteira
Que semelha no mar — doudo cometa!
Albatroz! Albatroz! águia do oceano,
Tu que dormes das nuvens entre as gazas,
Sacode as penas, Leviathan do espaço,
Albatroz! Albatroz! dá-me estas asas.
II
Que importa do nauta o berço,
Donde é filho, qual seu lar?
Ama a cadência do verso
Que lhe ensina o velho mar!
Cantai! que a morte é divina!
Resvala o brigue à bolina
Como golfinho veloz.
Presa ao mastro da mezena
Saudosa bandeira acena
As vagas que deixa após.
Do Espanhol as cantilenas
Requebradas de langor,
Lembram as moças morenas,
As andaluzas em flor!
Da Itália o filho indolente
Canta Veneza dormente,
— Terra de amor e traição,
Ou do golfo no regaço
Relembra os versos de Tasso,
Junto às lavas do vulcão!
O Inglês — marinheiro frio,
Que ao nascer no mar se achou,
(Porque a Inglaterra é um navio,
Que Deus na Mancha ancorou),
Rijo entoa pátrias glórias,
Lembrando, orgulhoso, histórias
De Nelson e de Aboukir.. .
O Francês — predestinado —
Canta os louros do passado
E os loureiros do porvir!
Os marinheiros Helenos, Que a vaga jônia criou,
Belos piratas morenos. Do mar que Ulisses cortou,
Homens que Fídias talhara, Vão cantando em noite clara
Versos que Homero gemeu ... Nautas de todas as plagas,
Vós sabeis achar nas vagas. As melodias do céu! ...
III
Desce do espaço imenso, ó águia do oceano!
Desce mais ... inda mais... não pode olhar humano
Como o teu mergulhar no brigue voador!
Mas que vejo eu aí... Que quadro d'amarguras!
É canto funeral! ... Que tétricas figuras! ...
Que cena infame e vil... Meu Deus! Meu Deus! Que horror!
IV
Era um sonho dantesco... o tombadilho. Que das luzernas avermelha o brilho.
Em sangue a se banhar. Tinir de ferros... estalar de açoite...
Legiões de homens negros como a noite, Horrendos a dançar...
Negras mulheres, suspendendo às tetas . Magras crianças, cujas bocas pretas
Rega o sangue das mães: Outras moças, mas nuas e espantadas,
No turbilhão de espectros arrastadas, Em ânsia e mágoa vãs!
E ri-se a orquestra irônica, estridente... E da ronda fantástica a serpente
Faz doudas espirais ... Se o velho arqueja, se no chão resvala,
Ouvem-se gritos... o chicote estala. E voam mais e mais...
Presa nos elos de uma só cadeia, A multidão faminta cambaleia,
E chora e dança ali! Um de raiva delira, outro enlouquece,
Outro, que martírios embrutece, Cantando, geme e ri!
No entanto o capitão manda a manobra, E após fitando o céu que se desdobra,
Tão puro sobre o mar, Diz do fumo entre os densos nevoeiros:
Vibrai rijo o chicote, marinheiros! Fazei-os mais dançar!...
E ri-se a orquestra irônica, estridente. . . E da ronda fantástica a serpente
Faz doudas espirais... Qual um sonho dantesco as sombras voam!...
Gritos, ais, maldições, preces ressoam! E ri-se Satanás!...
V
Senhor Deus dos desgraçados! Dizei-me vós, Senhor Deus!
Se é loucura... se é verdade. Tanto horror perante os céus?!
Ó mar, por que não apagas. Co'a esponja de tuas vagas
De teu manto este borrão?... Astros! noites! tempestades!
Rolai das imensidades! Varrei os mares, tufão!
Quem são estes desgraçados . Que não encontram em vós
Mais que o rir calmo da turba. Que excita a fúria do algoz?
Quem são? Se a estrela se cala, Se a vaga à pressa resvala
Como um cúmplice fugaz, Perante a noite confusa...
Dize-o tu, severa Musa, Musa libérrima, audaz!...
São os filhos do deserto, Onde a terra esposa a luz.
Onde vive em campo aberto. A tribo dos homens nus...
São os guerreiros ousados. Que com os tigres mosqueados
Combatem na solidão. Ontem simples, fortes, bravos.
Hoje míseros escravos, Sem luz, sem ar, sem razão. . .
São mulheres desgraçadas, Como Agar o foi também.
Que sedentas, alquebradas, De longe... bem longe vêm...
Trazendo com tíbios passos, Filhos e algemas nos braços,
N'alma — lágrimas e fel... Como Agar sofrendo tanto,
Que nem o leite de pranto. Têm que dar para Ismael.
Lá nas areias infindas, Das palmeiras no país,
Nasceram crianças lindas, Viveram moças gentis...
Passa um dia a caravana, Quando a virgem na cabana
Cisma da noite nos véus ... ... Adeus, ó choça do monte,
... Adeus, palmeiras da fonte!... ... Adeus, amores... adeus!...
Depois, o areal extenso... Depois, o oceano de pó.
Depois no horizonte imenso. Desertos... desertos só...
E a fome, o cansaço, a sede... Ai! quanto infeliz que cede,
E cai p'ra não mais s'erguer!... Vaga um lugar na cadeia,
Mas o chacal sobre a areia . Acha um corpo que roer.
Ontem a Serra Leoa, A guerra, a caça ao leão,
O sono dormido à toa . Sob as tendas d'amplidão!
Hoje... o porão negro, fundo, Infecto, apertado, imundo,
Tendo a peste por jaguar...E o sono sempre cortado
Pelo arranco de um finado, E o baque de um corpo ao mar...
Ontem plena liberdade, A vontade por poder...
Hoje... cúm'lo de maldade, Nem são livres p'ra morrer.
Prende-os a mesma corrente. — Férrea, lúgubre serpente —
Nas roscas da escravidão. E assim zombando da morte,
Dança a lúgubre coorte. Ao som do açoute... Irrisão!...
Senhor Deus dos desgraçados! Dizei-me vós, Senhor Deus,
Se eu deliro... ou se é verdade. Tanto horror perante os céus?!...
Ó mar, por que não apagas. Co'a esponja de tuas vagas
Do teu manto este borrão? Astros! noites! tempestades!
Rolai das imensidades! Varrei os mares, tufão! ...
VI
Existe um povo que a bandeira empresta. P'ra cobrir tanta infâmia e cobardia!...
E deixa-a transformar-se nessa festa. Em manto impuro de bacante fria!...
Meu Deus! meu Deus! mas que bandeira é esta, Que impudente na gávea tripudia?
Silêncio. Musa... chora, e chora tanto. Que o pavilhão se lave no teu pranto! ...
Auriverde pendão de minha terra, Que a brisa do Brasil beija e balança,
Estandarte que a luz do sol encerra E as promessas divinas da esperança...
Tu que, da liberdade após a guerra, Foste hasteado dos heróis na lança
Antes te houvessem roto na batalha, Que servires a um povo de mortalha!...
Fatalidade atroz que a mente esmaga! Extingue nesta hora o brigue imundo
O trilho que Colombo abriu nas vagas, Como um íris no pélago profundo!
Mas é infâmia demais! ... Da etérea plaga. Levantai-vos, heróis do Novo Mundo!
Andrada! arranca esse pendão dos ares! Colombo! fecha a porta dos teus mares!
Vi färgade i havet ... guld i rymden
Spela månskenet - Golden Butterfly;
Och vakanserna efter att han kör ... trött
Som ett badkar med spädbarn rastlös.
Vi färgade i havet ... i Firmament
Stjärnorna hoppar som guldskum ...
Havet i återvändande tänder Ardenties,
- Konstellationer av skattvätskan ...
Vi är i havet ... två oändliga
Där smalar de i en galen kram,
Blå, guld, lugn, sublim ...
Vilken är himlen? Vad är havet? ...
Vi färgade i havet. . . Öppna ljus
I de heta pantande marina svängarna,
Briga segelbåt springer till havets blomma,
Hur gör svalor i vakansen ...
Vart kommer du? vart du går? Errant SAUS
Vem vet kursen om utrymmet är så stort?
I denna Saura stegen pulver höjer,
Galopp, flyga, men lämna inga spår.
Mycket glad vem kan där
Känn den här panelen majestät!
Under - havet på toppen - The Firmament ...
Och i havet och i himlen - den immensitet!
åh! Vilken söt harmoni ger mig brisen!
Vilken mjuk musik på avstånd låter!
Min Gud! Hur är ett brinnande hörn sublimt
För de oändliga lediga platser som flyter för ingenting!
Havs män! O Rudes sjömän,
Rostad av de fyra världarnas sol!
Barn som hade vårdat henne
I spjälsängen av dessa djupa fotspår!
Vänta! Vänta! Låt mig dricka
Denna vilda, fria poesi
Orkester - är havet, som brusar vid bågen,
Och vinden, som i repen visslar ...
Varför kommer du undan så här, liten båt?
Varför kommer du från poeten?
åh! Jag önskar att jag skulle följa dig till löpbandet
Vilken liknande i havet - Gold Comet!
Albatross! Albatross! Ocean Eagle,
Du som sover från molnen mellan Gazas,
Skaka fjädrarna, Leviathan från rymden,
Albatross! Albatross! Ge mig dessa vingar.
Ii
Som betyder något från Nauta vaggan,
Var är du en son, vad är ditt hem?
Älskar versens kadens
Det lär dig det gamla havet!
Cantai! Den döden är gudomlig!
Glida boliga till bolina
Som en snabb delfin.
Mezenas mast
Hälsoflagga
De lediga platserna du lämnar efter.
Från spanska som cantilens
Langor -krav,
Kom ihåg de mörka flickorna,
Andaluserna i blomma!
Från Italien den lata sonen
Sjunger vilande Venedig,
- Land av kärlek och förråd,
Eller viken i Regaço
Kom ihåg Tassos vers,
Bredvid vulkanlavorna!
Engelska - Cold Sailor,
Att till sjöss hittades,
(Eftersom England är ett fartyg,
Att Gud på platsen har förankrat),
Rijo Chants Glory,
Kom ihåg, stolt, berättelser
Nelson och Aboukir ...
Fransmännen - förutbestämt -
Sjunga laurlarna från det förflutna
Och Loureiros från Porvir!
Helenos -sjömännen, som Jonia -vakansen skapade,
Vackra brunettpirater. Från havet som Ulysses klippte,
Män som Phydias har genomfört, de sjunger i Clear Night
Vers som Homero klagade ... Nauties av alla plågor,
Du vet hur man hittar i lediga platser. Himmelens melodier! ...
Iii
Gå ner från det enorma utrymmet, O Eagle of the Ocean!
Gå ner mer ... studera mer ... kan inte en mänsklig look
Hur dyker du in i den flygande kampen!
Men vad ser jag där ... vilken målning av bitterhet!
Det är begravningssång! ... Vilka tetriska siffror! ...
Vilken beryktad och avskyvärd scen ... min Gud! Min Gud! Vad hemskt!
Iv
Det var en dantesque dröm ... hösten. Luzernas för Luzererna reddens glansen.
I blod för att bada. Irine of Irons ... Still Camera ...
Legioner av svarta män gillar natten, fruktansvärda att dansa ...
Svarta kvinnor, avbryter brösten. Magra barn, vars svarta munnar
Han lönar mödrarnas blod: andra flickor, men nakna och förvånade,
I virvelvinden av dragna spektra, iver och skada förgäves!
Och skrattar den ironiska, skingrrill orkestern ... och från den fantastiska omgången
Gör dubbla spiraler ... om gubben bågar, om på golvet glider,
Skrik hörs ... pisksprickorna. Och flyga mer och mer ...
Fångad i länkarna till en enda kedja, den hungriga publiken kraschar,
Och ropar och dansar där! En av rabies, en annan blir galen,
En annan, att martyrios koppling, sjunga, klaga och skrattar!
Kaptenen skickar emellertid manövern, och efter att ha stirrat på himlen som utvecklas,
Så rent på havet, det står rök bland den täta dimman:
Vibai rijo pisken, sjömän! Gör dem mer dans! ...
Och den ironiska, skingrande orkestern skrattar. . . Och från den fantastiska omgången
Gör dubbla spiraler ... vilken donte dröm skuggorna flyger! ...
Ropar, hej, förbannelser, böner resonerar! Och skrattar Satan! ...
V
Herre God of the Bastards! Berätta dig, Herre God!
Om det är galen ... om det är sant. Så mycket skräck före himlen?!
O Sea, varför går du inte ut. Co'a svamp av dina lediga platser
Från din kappa denna oskärpa? Astros! nätter! Stormar!
Rullande av de enorma! Jag svepte havet, Typhoon!
Vem är dessa jävlar. Som inte hittar i dig
Mer än mobbens lugna skratt. Vad lockar plågornas raseri?
Vilka är? Om stjärnan är tyst, om platsen bråttom
Som en flyktig medbrottsling, före den förvirrade natten ...
Säg dig, Severe Muse, Liberrite Muse, Bold! ...
De är ökenens barn, där jorden fru ljuset.
Där han bor i det öppna fältet. Stammen av nakna män ...
De är de djärva krigare. Det med Tigers Cummy
Slåss i ensamhet. Igår enkel, stark, modig.
Idag mäter slavar, utan ljus, utan luft, utan anledning. . .
De är skamliga kvinnor, som Agar också var.
Hur törstig, lyssnade, långt ifrån ... långt borta ...
Att ta med typfel, barn och handbojor i armarna,
I själen - tårar och gall ... som en agar som lider så mycket,
Som mjölk av tårar. De måste ge till Ishmael.
Där i de kränkta sanden, från Palmeiras i landet,
Vackra barn föddes, de levde milda flickor ...
Passera husvagnen en dag, när jungfrun i kabinen
Slim of the Night in the Veils ... ... adjö, o slip av berget,
... adjö, Palmeiras da fonte! ... ... adjö, älskar ... adjö! ...
Sedan den omfattande sanden ... sedan dammens hav.
Sedan på den enorma horisonten. Öka ... Endast öknar ...
Och hunger, trötthet, törst ... Åh! Så olyckligt som ger efter,
Och faller för inte mer S'erguer! ... en plats i fängelse,
Men sjakalen över sanden. Hittar en kropp som samtycker.
Igår lejoninnan, kriget, jakten på lejonet,
Sömn sov för ingenting. Under tält av breda!
Idag ... den svarta basen, djup, smittsam, snäv, smutsig,
Att ha pesten för Jaguar ... och sömnen klippte alltid
I början av ett ansett och en kropps dunk till havet ...
Igår full frihet, viljan för makt ...
Idag ... cum'lo av ondska, de är inte ens fria att dö.
Arrestera dem samma ström. - Rail, Bland Serpent -
I slaveriets trådar. Och så hånar döden,
Dansa den motbjudande kohorten. Vid ljudet av videon ... bevattning! ...
Herre God of the Bastards! Berätta dig, Herre God,
Om jag är ödmjuk ... eller om det är sant. Så mycket skräck före himlen?! ...
O Sea, varför går du inte ut. Co'a svamp av dina lediga platser
Av din kappa denna oskärpa? Stjärnor! nätter! Stormar!
Rullande av de enorma! Jag svepte havet, Typhoon! ...
FICK SYN PÅ
Det finns ett folk som flaggan lånar ut. För att täcka så mycket berömmelse och feghet! ...
Och låt henne bli detta parti. I den orena kappan av kall thug! ...
Min Gud! min Gud! Men vilken flagga är den här, vilken oförskämd i Gávea Tripudia?
Tystnad. Musa ... gråter och gråter så mycket. Må paviljongen tvättas i din gråt! ...
Auriverde hänger från mitt land, att brisen av Brasilien kyssar och balanserar,
Estandar att solljuset slutar och de gudomliga löften om hopp ...
Du som, av frihet efter kriget, uppföddes från hjältar i spjutet
Innan det fanns roto i strid, som tjänar ett höljefolk! ...
Farrocious dödlighet som sinnet krossar! Släcker just nu filig
Den järnväg som Columbus öppnade i vakanserna, som en iris i den djupa pelago!
Men det är för mycket oändligt! ... från pesten eterisk. Rise Up, Heroes of the New World!
Anddrada! Riva ner den banner i luften! Colombo! Stänger dörren till dina hav!